Allt började 2 veckor innan, jag hade fått JÄTTE hög feber typ 2 dagar i rad. Och sen samma sak en vecka efter. Men vi trodde inte attt de va något allvarligt så jag fortsatte att gå i skolan efter att jag blivit frisk. Men sen hände samma sak igen 1 vecka efter. Och jag hade nästan 41 graders feber. Så då tog jag alvedon och man får ju bara ta 1 om man väger under 50 kg va? Så jag tog en.. sen skulle jag typ dricka eller nånting, och då helt plösligt svimmade jag av. Slog i ena skinkan som jag hade haft as ont i sen morgonen samma dag.
Sen på kvällen så fick jag jätte hög feber igen, även fast att jag hade tatt alvedon en timme innan. Så hade febern gått upp igen. Så då ringde mamma till sjukhuset och frågade vad man kunde göra & då fick jag ta 2 alvedoner.. Men ah, en timme senare mitt i natten hade jag lika hög feber igen, om inte lite högre. så mamma va tvungen att svalka av mig.. När jag reste mig upp från badkaret så kommer jag bara ihåg några saker. jag kommer ihåg att jag hade skit ont i benen och ena skinkan ahha , sen frågade mamma; HUR GÅR DET?! och jag började bara skratta och sen efter de va jag medvetslös i 4 minuter. Pappa har berättat efter vad som hände och jag låg helt vit i ansiktet och kollade rakt ut. blinkade inte eller nånting.. Mamma blev ju skit rädd så hon ropa på pappa och sen ringde dom såklart ambulans. Min andning började bli sämre sen också.. så pappa va nära på att göra munmotmun metoden. Aja, mamma ringde och albulansen kom inte?! helt sjukt..
Jag vaknade till sen och pappa bärde in mig i deras sovrum så jag kunde sova lite. Dagen efter åkte vi in till sjukhuset och då jävlar började allt. Så fort jag satte mig upp med huvet så svimmade jag. Jag låg avsvimmad i bilen ända tills vi kom fram till sjukhuset. Och när jag satt svimma jag hela tiden. När vi kom in till doktorerna drog de igång, jag tror de va runt 6 st som tog hand om mig.. hha jag fattade ingenting ;o dom tog en snabbsänka som se kallas.. man ska typ ha runt 4 tror jag.. jag hade över 200. Så då fattade dom allvaret. Jag gjorde masssa tester dom 5 första dagarna och fick hur mycket medicin som helst. sövdes ner typ 2 gånger för jag hade så ont. Dom kom ifal  fram till att jag hade blodförgistning, och sen 5 dagar senare blev de akut med blodförtunnande.. de som jag tar varje dag. För jag hade blivit så sjuk så jag inte kunde röra mig , då hade de bildas proppar i benen som va nära på att åka upp i lungorna.  Så hon kom in med sprutan.. och jag hatar verkligen sprutor. OCH FAN VA DE GJORDE ONT! satan.. men nu är jag van som tur är.
dagarna gick och jag svimmade kanske 5 gånger som dagen så allt blev ju som en ond cirkel. Jag kunde inte öva på att börja gå eftersom jag svimma av då. alla mina muskler förtvinnades och jag gick ner nästan 9 kilo på 3 veckor. Jag åt ingenting på kanske 1 vecka.. Jag sa hejdå till min mamma , de kommer jag ännnu ihåg. Asså jag trodde verkligen att jag skulle dö. men dagarna gick och jag blev till sist bättre. efter 3 nästan 4 veckor på sjukhus fick jag äntligen åka hem..!

som min kusin sa; tunneln kanske känns mörk och oändlig.. men victoria.. du kommer hitta ut igen! 

Detta är bara en liten del av allt som hände, men ni som orkade läsa haha , nu vet ni ;)<3